Måndag.

En i princip sömnlös natt. Varför blir jag endå ledsen?
jag visste precis hur det var, det har jag alltid vetat.
Men ändå känns klumpen i magen ännu tyngre. Jag
antar att det blir så när man får det bekräftat, när
den lilla lågan hopp plötsligt släcks, usch jag vill inte...

framtiden oroar mig, hur ska jag klara allt som kommer komma?
orkar jag med samma sak ännu en gång?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0